Tala om en månads rivstart. Junivädrets rivstart med vinterkyla och hällande regn lämnas därhän för att ägna mer kraft åt musikens vibrerande glädjerivstart på Confidencen, söndag 3 juni.
En månadsouvertyr som inte gick av för hackor. Då bjöds vi på himmelska barytontoner från huvudrollsinnehavaren i en manlig Askungesaga med afrikanska förtecken: Luthando Qave took us to heaven ! Endast 25 år gammal har denne yngling redan debuterat på operascenes absoluta- Metropolitan i New York. En hisnande resa från Luthandos enkla uppväxt i Östra Kapprovinsen i Sydafrika, där han sjöng i den lokala kyrkokören. Efter att ha vunnit en sångtävling med en aria ur Figaros bröllop antogs han som korist East Cape Opera som med sin euoropaturné tog honom till Norrlandsopran i Umeå. Kontrasternas kontrast - från Afrikas sol till Sveriges snö.Nästa anhalt blev Operahögskolan i Stockholm. Efter att ha placerat sig i toppen i den ansedda tävlingen Neue Stimmen i Wien antogs Luthando till Metropolitan-operans presigrfyllda Young Artists Program, skapat av Mets legendariske chefdirigent James Levine för att förbereda unga begåvningar för en världskarriär som operasångare. Redan efter sitt första år fick Luthando göra sin Met-debut i säsongspremiären av Madame Butterfly, dirigerad av Placido Domingo. Sedan har framgångarna stått som spön i backen med konserter och framträdanden på många platser i världen. Tillbaka till söndagens ”himmelsfärd”. Redan när Luthando tog sin första barytonton kändes det från hårtopparna ända ner i skoskaften, en elektrifierad vibration som satt mitt i prick. Första delen av programmet var ett sångprogram med verk av R. Schuman och S. Rachmaninov och förstås Spirituals, som naturligtvis passade som handen i handsken. Majsan Dahling ackompanjerade på flygel följsamt och respektfullt. Efter en minipaus bjöds det på arior ur operans skattkista och atmosfären i den antika treatersalongen var mättad till bristningsgränsen. Det som också bidrog till en något annorlunda upplevelse var Luthandos anspråkslösa framträdande. Han tog emot publikens jubel som en liten glad skolpojke och utan åthävor. Nu fick vi gotta oss åt Pucini, Mozart, Donizetti och det gjordes med besked. Man bara ville få tiden att stå still medan musiken flödade fram för att riktigt sätta musikhjärtat i dallring. Slutovationerna ville aldrig ta slut och extranumren följde som pärlor på rad. För att vara en svensk publik var den ovanligt sydländsk i sin uppskattning. Härligt när den stela svenskheten sätts ur spel och antar mer känslomässiga yttringar. Absoluta höjdpunkten på denna höjdpunktardag var när Luthando som slutkläm kom in på scenen med ett papper i handen och på svenska sjöng Gustaf Nordqvists Till Havs. Rörand, berörande..... Omtumlade av så många musikkänslor ramlade vi ut i kall junigrönska och oändligt tacksamma över det vi fått var med om. Då kommer minnet att vara långt- inte kort !
